Svenska
lägger in början här på bloggen så ni kan få se.
krönika
Minns ni när man var liten. Då var din bästa vän allt. Det var bara du och den som existerade. Ni gjorde allt tillsammans och inget blev tråkigt. Dagarna i ända kunde ni hänga ihop, ni tyckte lika om allt och hade aldrig något problem med att veta vad ni skulle göra. Som den dagen då ni hade kommit först till den stora klätterställningen, då var det ni som bestämde. Ni var som kung över skolan. Eller dagen då alla andra barn på lekis hade velat göra allt lika dant som ni. Man var störst och alla såg upp till just dig.
Sen växte man upp allt blir inte inte så lätt längre. Saker den tycker är roligt, blir tråkigt för dig. Nej, man växer ifrån varandra. Det är ganska synd. Det är ju ändå den person du har dina flesta barndoms minnen med. Men vad finns det att göra åt det. Man hittar nya vänner. Ja, nya vänner som du har roligare ihop med. Personer som gillar att göra saker som du gillar. Men varför är det så egentligen ? Borde inte allt bara fortsätta som vanligt i alltid.
