ge mig ett svar

tankarna går och jag har fortfarande ingen lösning. Hur kan det vara så svårt, varför aldrig bara vara lycklig. Bara vara glad för det man har istället för att vara ledsen för det som fattas. Du gör det omöjligt på något sätt. Ska man leva i nuet och hoppas på att det blir vad du hoppas eller passa vidare och tro att de löser sig.

Jag känner mig bara arg, vet inte vem jag är arg på. Är det mig själv ? eller är det du ?
Vill bara lägga mig ner och gråta och hoppas på att tårarna tar med allt det osäkra inuti mig.

När jag väl trodde att jag visste vad jag ville dök du upp. Jag fall för dig direkt konstigt nog gjorde du det samma. Men nu känns det som de inte kommer gå så lätt.


Jag tror jag måste lämna allt bakom mig igen och jag tror vi måste starta om på nytt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0